IV

Fyra dagar, fyra årstider. Fyra element, fyra aspekter. Fyra symboliserar livet, fyra symboliserar döden...

En levande växt är böjbar och fyldd av sav, en död; stel och torr. En människa fylld med liv kan röra sig och har sitt blod flytande i alla dess ådror, en död; stel och kall.

Sålunda hör de hårda, kalla, stela till synes oböjbara och oövervinerliga till döden. De mjuka, varma, böjbara till synes övervinnerligt och greppbart till livet.

Sanningens sanning, de oföränderliga; vattnet kan varken grippas eller förstöras. Vattnets oövervinnerlighet slippar den hårdaste sten till damm, vattnets visdom följs. Vi väntar stillsamt till lerpölen klarnat, fast i en rörelse.

Självporträttett

Vem är jag?

Mitt namn som kan namnges, är inte mitt ursprungliga namn. Det namn som är namngett, är inte det eviga namnet. Jag är den urminnes lilla fisken, jag omfamnas av havet; stillhetens moder. Jag liknas svallvågor i ständig rörelse; utan riktning, utan hem.
Jag lever mitt liv som jag alltid gjort, som om jag tillagade mig själv; måttfullt och försiktigt.

Jag uppskattar det lukt och smaklösa, det till synes osynliga. Jag håller mig i dunklet, lyssnar i tystnaden; hör lögnen, ändå vet jag sanningen.

Det är här jag förblir, det är här jag stannar upp och blir mitt egna damm; jag är den jag alltid varit, jag är jordens stoff.

Sublimerandet

Berörd av det oberörda, oberörd av det berörda. Brev av visdom, rythmer i ett kuvert.

Det finns två vägar att vandra; en vart träden har ringar av rök, en vart sjön ligger stillsam ändå full av liv. Den sanna vägen har ett namn som inte kan namnges, den andra vägen lika verklig; illusionerande.

Det finns alltid tid att ändra vägens som vandras, förändra förändringen.

VI skämmer bort varandra med kärlek och kramar, endast dåren fäster vikt åt det 10.000 tingen; den vise ser dem som herrelösa hundar.

Absoluten

Begrav mig vart Ni vill, min själ lever vidare. Gräv ner mig där Ni behagar, min kropp blir ett med jordens stoff.

Människor står fortfarande vid vad det inte kan försvara; stela och ofullständiga.

Dina ögon ser sanningen, upptäck lögnen; dina vänner behandlar dig som gäst.

Svaren ligger i frågorna, rörelsen i andningen...

Kunskap och visdom är två skilda saker, ändå hatad för samma skäl. Neglerande och brist på allmänbildning är även de skilda saker, lika de hatade av samma skäl. Förbli nöjd, paraleler drars; ifrågasättande. Förbli missnöjd, kan allt som glittrar vara guld; ?.

Ställ dig i ledet, dra raka sträck; samhället grundar långt och kort, rätt och fel. Utan definition är vi bortom all definition; kan ett värde sättas, kan det vara att stå där själv.

Vad finns det att sträva efter när vi är stora? Återvändandet. När vi var små? Framgången. Vem vill vara i nuet? Där kan verkligheten finnas; en värld full av lidande, en värld full av glädje

Bortom och vidare

Har jag inget att förlora, har jag då vunnit?

Fyra komponenter

Den nakna sanningen, klädd till synes i en vacker förpackning. Behåll distansen, låt objektiviteten vara fanans första budbärare; hemligheternas hemlighet, faderande.

Trummorna slår ett slag för varje baktanke, hjärtat ett för varje offrande; kärleken får oss att leva, kontrollerandet oss att kvävas. De som valde av rädsla, lever i fruktan och förtryck. Vi som väljer med mod, lever våra liv med öppenhet och dygd.

Har Ni tänkt på att dimman aldrig väljer vad den fuktar...?

5

Så VI tog oss vidare, VI tog oss framåt. Tillsammans gör VI det tråkiga som roligt; VI kommer aldrig få det trist. Tillsammans gör VI det svåra som lätt; ingenting blir för oss omöjligt. Var för sig gör VI vad VI måste; tiden som blir kvar gör VI vad VI vill.

Fjällvattnets vårflod söker sig mot havet, det är likt den VI för oss...

Föreläggandet

Den lilla fisken har svårt att förneka det, jag fallit, fallit i förälskelse med den lilla grodan. Vi har bytt våra spöken mot hjältar, våra vindar mot stillhet. Prövotiden har gått ut, tanken vi sådde; har vi nu skördat. Vi tar oss vidare, vi tar oss framåt...