Tom(10)

Vill Ni dansa, dansa. Vill Ni vara fri, var fri. Det är trots allt bara ännu en eftermiddag, när ska Ni inse att VI redan lyser starkare än 10.000 solar; det finns ingen som kan vara bättre än annan.

Vakans morgon

Det yttersta slutet för dem 10.000 tingen, är vart dem inte kan ägas; där dem kan sträva omkring likt herrelösa hundar.

Inte bunda till regler och kopplade till mått.

I ett harmoniserat sinne finner VI principen av identitet, där tysta ekon hörs.

Tvivel och irrationalitet är totalt avklarat, den rätta dygden är upprättad.

Det finns inget att hålla fast vid, allt är lämnat bakom; ingenting kan återkallas.

Allt är bara rymd, flyktigt och självgående; ingenting utmärkande eller bortkastad energi.

Här finns inga tankar att upprätta, här misslyckas fantasin att mäta.

Absoluta orsaker och resonemang är bortom tid och rymd, för i ett ögonblick är 10.000 år; även om VI ser det eller ej, det är manifesterat överallt, även ingenstans.

Flyktiga Former

Insikten i att förstå hur en plaskande fot smakar smaken av alla dem högstaste bergens vårfloder samtidigt, är att närma sig livet som en i annan.

När päronträdet bär sin frukt; har den lagat vår måltid och är redo att mätta oss?

Det samma gäller bävern som fäller sina träd; har han avverkat, konstruerat, fanerat sitt hem?

Av dem spökena som kommer till oss om natten; överraskar dem oss med sina familjhemligher, bortglömda minnen och kalla andetag?

Skulle VI säga att, Ericas sätt att beröra oss; grundar sig i hennes omsorg, välvilja och spontanitet?

Nej det kan VI inte göra. Päronträdet och sin frukt är ett och fungerar tillsamman, det pärar. Bävern med sina träd är inte en med annan, dem är en och samman; han bävrar. Spökena som besöker oss i svåra nätter, gör inget än dem alltid gjort; dem spökar.

Hur var det då med Erica, är det inte när hon visar välvilja, omsorg och spontanitet det berör oss, nej; det är när hon Ericar.

MMM

En som börjar läsa mellan raderna och tror att dem förstår, skuggorna i dimman kunde ha varit vem som helst.

Det minsta ljudet övertar den största tystnaden, minns du dagarna?

Ni kan sätta mig i 10.000 olika fängelsen, i 10.000 olika livstider. Ni kan föra ett spjut genom min mage, hugga av mitt huvud.

Jag är oemotståndlig, jag har andats ut; VI

Nu börjar resans allvar. Data, nej det är inget för mig. Äntligen står jag fattig och utan ett hem. Jag börjar bli mager och lever ett som en prins.