Fem elimäntära

Skall vi leva, skall vi leva två; en dualism i enfaldhet.

Tiden

Väntan... I stressen går lugnet förlorat, i stillheten finns evigheten.

Under den lyder solens kraft, månens sken, himlens omfamnande och jordens fäste för rötterna.

Väntan i stillhet tar en med på den längsta resan, dessto mer stilla vi förblir, dessto snabbare rör vi på oss.

Hösten förblir en tid för eftertanke, vinter våran vila. Våren andas vi igen, sommaren tar kärleken över våra liv; vi lever.

Stilla, före begynelsen...

Ett vakum utan jämförelse och beräknande tid.

Finns tomheten kvar? Fri som en fågel; härskare av inget!

En av tre

En världsvan människa, en lärd och kunskapsfylld medborgare; har kunskap om tillagning av en liten fisk, mat för dagen.

En vis människa, en ädel och dygdfull medmänniska; lär sig att fiska, mat för livet.

Låt oss mata de hungriga själarna, offrandet är även det en del initsieringen...

Ny Dag

Nu har jag bestämmt mig, jag dra mig tillbaka. Jag ska leva ett mer stillsamt liv, ett mer innehålls rikare liv. Jag ska göra mig av med alla mina pengar, jag bli fattig och leva utan hem. Jag ska bli fylld med rikedomar, vara kung i min borg och ta mig fram i samma riktning som vågorna.

Född av kärlekens vindar, närged av den givande Modern...

...II

Blickar fästs vid orkanens ödelägelse, hur kommer det sig människan negligerar dess stillsamma mitt?

Förödelsen kring en splittrad familj på grund av en otrohet lyfts fram, kärleken bakom eller dess förhållanden innan skjuts undan.
Enstaka handlingar dömer ut individer, dess förmåga att beröra läggs åt sidan.
Det är av vikt för den lärde att andra fattar godtycke, att bli utmärkt gör illusionen fullbordad. Den vise fäster vikt i de lilla, och vet att storverk likväl som underverk börjar där, resan börjar med det första steget..

Det är där vi befinner oss nu, på resande; i akt att bygga livsarvet, i stånd att förbereda överlämnadet.

Önska lycka till och skapa misslyckande.