Kosmiskt tomrum

Det är det utrymme du fyller med ditt leende, det är kosmisk strålning som lyser i din närvaro. Ett googliskt mått på närhet är när du ligger tätt intill, kamasutra är våran yoga.

Är du lycklig Louise? Det är jag, du pläterar mitt liv med glädje och förgyller motgångar med framgångar...

Gräsets omvårdnad

Jag snörade mina skor för att vandra på vår resa, jag ville att knuten skulle hålla; fast en resa på 10.000 mil finns inget som kan bestå.

Så nu står jag vid ingången, jag väntar mig inte ljuset av någon annan.

Utan din omvårdnad, är det lätt att gå vilse på stigen.

Även fast du har svårt att höra, tror jag du blir rörd av kvällens regn...

Idag tänkte jag ge mig ut på en fundamental resa på pragmatiska grunder, vart den slutar; det bestämmer du.

Kan du noga söka av marken samtidigt som du håller ett öga på månen?

Avfärd

I dag styr jag tankens farkost ut i etern, till cyberrymdens närmaste galax; world wide web, ett ställe där människor försöker se verkligheten uppdelad i mönster, rutor fyllda med ettor och nollor.

Här finns det rum i rymden för den som kan fånga vatten med ett nät, tala med kluven tunga och få ett status fält att vara viktigt i det virtuella sammanhanget.

Jag glömde nästan, här bedöms du efter hur många vänner du skaffat och din herakiska plats i galaxen avgörs av åsikter du har fast inte vågar stå för.

I likhet med vintergalaxens mjölkiga väg är den som talar här den som vet minst, uppdatera ofta och mycket; då vet VI att du har lite att göra.

En regnig soldag

Vara fåfäng i väder, begränsar en av regn och hagel; hindrar den oerhörda himlen dem vita molnen från att flyta fram?

Vi kan ta oss runt hela jorden och upp i skyarna med vind i våra segel...

Som att komma, som att gå; eller som bubblor i vattnet.

Det här är spåren av oss själva.