Förfädrarnas arv lämnar spår, stigar för oss att följa...
Jag ser din vilja, känner din puls, hör din andning. VI ska leva i symbios med varandra.
Din barm vaktar över min själ; de raka linjerna suddas ut.
Lär dig glömma, minns. Kvar står den eviga Modern; hon svälter.
Försökens tårar rinner allt djupare, den uthärdande välviljan gråter öppet.
Låt mig kyssa dina tårar, gå djupare än dalen...
