Kärleken är osynlig och ofattbar, ändå kan jag se den och fatta ett grepplöst tag. Ofattbar och osynlig, ändå erkänd och fängslande. I brådskande går stillheten förlorad, en god förtöjning behöver ingen knut. Likt jordens stoff vi rör oss; har vi mod nog att vänta tills gjytjan har lagt sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar