Gott nytt År(till dig som sade att Ni aldrig blev nämnd)

En bråkdels marginal och himlen är skild från jorden, vill Ni se verkligheten med egna ögon; ha ingen bestämd uppfattning om rätt eller fel, för eller emot.

När Ni tar ställning vad Ni gillar eller ogillar, vad som är rätt vad som är fel; lever sinnena i förtryck.

Ligger den djupa insikten fortfarande vid ytan, är sinnenas stillhet rubbade utan orsak.

Insikten är perfekt, som tom flyktig rymd; inga begär, inga överflöd.

Jaga inte yttre omständigheter, allt sker i vårat inre.

Var helt införstådd i hur hör samman, tingen samhörighet; dualismen försvinner av sig själv.

När Ni strävar efter att stanna stunden genom att stoppa rörelsen, det är då bara rörelsens stund som ökar.

Så länge Ni väljer och frodas i dualism, hur kan Ni då förstå helheten?

När insikten av en är förståd, är valen mellan två glömmda.

Det är verklighetens säkerhet, och säkerhetens verklighet i allt och inget.

Med värdighet och intellekt, ju mer av dem VI har; desto längre bort för dem oss.

Lägg därför värdighet och intellekt åt sidan, då finns det inget ställe VI inte kan röra oss fritt.

När VI återvänder till våra rötter, återfår VI våran mening.
När VI jagar efter yttre ting, förlorar VI orsaken.

Fast samma stund som insikten rotar sig i vårat inre, kommer VI bortom rymd och världens konfrontation.

Förändringen sker, den pågår heltiden. Ändå ställs VI till svars, det verkar vara på grund av våran ignorans.

Försök inte söka sanningen, sluta bara vara tacksam för att Ni kan välja.

Ge Er heller inte i lag med dualism, medvetet undvik bara att ta del av det.

Två existerar endast på grund av en, så håll inte ens kvar vid en.

När VI lever med insikt är våra sinnen inte störda, då har dem 10.000 tingen ingenting att erbjuda. Då finns det heller inget som stör, inga sinnen är förtryckta.

Den subjektiva världen är tyst när den objektiva förkastas. Den objektiva förkastats när den subjektiva världen är tyst.

Det objektiva är ett objekt för det subjektiva, subjektiva är ett subjekt för det objektiva.

När ingen diskriminering av här och där, ena och andra finns, hur skulle då ensidighet och fördomar finnas?

Den insikten är trygg och omfamnande; med den är ingenting lätt, ingenting svårt.

Trångsynt är stangnerande, att agera i vanor tradigt. Klänga sig fast och hålla kvar vid det som har varit, det är med all säkerhet att fortsätta på fel spår.

Avsluta allt, och saker följer sin egen väg; insikten varken separerar eller förenar.

Följ den naturliga aspekten av saker, och Ni är förenlig med insikt.

Lugn och enkel, fri från irritation; fast när Era tankar är bundna, vänder Ni Er bort från sanningen. Vilket växer tyngre och tristare, och inte alls är ljud.

När det inte finns något ljud, är gnistan i problem; så vad är nyttan i att vara delvis och ensidig?

Om Ni vill vandra vägen i ett hjuls anda, var inte dömande eller fördömmande av dem sex sinnena. När Ni inte är dem som dömer eller fördömmer de sex sinnena, då är Ni den som är upplyst och införstådd i insikten.

Dem ädla är inte aktiva, medans dem ignoranta binder dem själva; ignoransen fäster dem själva till märkliga objekt.

Det är deras egna tankar som skapar illusioner, är inte det de största av all självbedrägelse?

Dem ignoranta praktiserar vila och syssla, den med insikt har inget att föredra eller förakta. All form av dualism är påfund av dem ignoranta själva; det är som osedda visoner eller blommor i luften, varför skulle VI besvära oss med att försöka fånga dem?

Öka eller minska, rätt eller fel; VI lägger bort dem en gång för alltid.

Om ögonen aldrig faller i sömn, upphör drömmarna att existera. Om sinnena alltid finns i det absoluta, blir dem 10.000 tingen en enda. När den djupa insikten, mystiken finns i en enda, ser VI allt som döljer.

Plötsligt upphör all externt tilltrasslande.

När dem 10.000 tingen är sedd som en enda, återgår VI till vårt ursprung och stannar där vart VI alltid har varit.

Glöm ursprunget av ting, och VI uppnår ett stadie bortom dessa skrivna ord.

Stoppa rörelsen och det finns inge rörelse, sätt stilla i rörelse och det finns inget stilla.

När dualismen inte praktiseras mer, överges inte en enda. I den högre dimensionen av sann sådanhet, finns varken själv eller annan.

När en direkt identifiering är ställd, allt VI kan säga är; ”inte två”. Att vara ”inte två” är att vara samma, allt är komprimerat in i det.

Den ädla finns i alla delar, som alla träder in i absolut verkan.

Oändligt stora ting är som små, som små ting kan bli; för objektiv begränsning finns här inget att förhålla sig till.

Vad är, det samma som vad som inte är. Vad som inte är, det samma som vad som är.

En i allt, allt i en. Om bara det var förstått; då fanns det ingen oro över att vara perfekt.

Om sinnena och varje övertygad tanke inte vore separerade, skulle varje oseparerad tanke vara övertygad i sinnena.

Det är här ord är otillräckliga; dem kommer inte från varken det förflutna, nuet eller framtiden.

Talets tystnad

Låt andra tala illa om mig, låt dem spotta på mig.

Dem som försöker tända eld på himlen med en fackla, eller hugga ner månen med ett svärd; slutar utmattade.

Jag lyssnar på dem, smakar deras onda ord som ljuv nektar. Allt rinner bara av, jag finns i mitt otänkbara jag.

När jag märker, ser och hör dem tala illa om mig, tar jag tillfället att putsa på mina meriter.

För när jag är tacksam, uppsluten, i varken fiende eller favorit. Där växer min kraft för kärlek och ödmjukhet, som födas av det ofödda.

Tom(10)

Vill Ni dansa, dansa. Vill Ni vara fri, var fri. Det är trots allt bara ännu en eftermiddag, när ska Ni inse att VI redan lyser starkare än 10.000 solar; det finns ingen som kan vara bättre än annan.

Vakans morgon

Det yttersta slutet för dem 10.000 tingen, är vart dem inte kan ägas; där dem kan sträva omkring likt herrelösa hundar.

Inte bunda till regler och kopplade till mått.

I ett harmoniserat sinne finner VI principen av identitet, där tysta ekon hörs.

Tvivel och irrationalitet är totalt avklarat, den rätta dygden är upprättad.

Det finns inget att hålla fast vid, allt är lämnat bakom; ingenting kan återkallas.

Allt är bara rymd, flyktigt och självgående; ingenting utmärkande eller bortkastad energi.

Här finns inga tankar att upprätta, här misslyckas fantasin att mäta.

Absoluta orsaker och resonemang är bortom tid och rymd, för i ett ögonblick är 10.000 år; även om VI ser det eller ej, det är manifesterat överallt, även ingenstans.

Flyktiga Former

Insikten i att förstå hur en plaskande fot smakar smaken av alla dem högstaste bergens vårfloder samtidigt, är att närma sig livet som en i annan.

När päronträdet bär sin frukt; har den lagat vår måltid och är redo att mätta oss?

Det samma gäller bävern som fäller sina träd; har han avverkat, konstruerat, fanerat sitt hem?

Av dem spökena som kommer till oss om natten; överraskar dem oss med sina familjhemligher, bortglömda minnen och kalla andetag?

Skulle VI säga att, Ericas sätt att beröra oss; grundar sig i hennes omsorg, välvilja och spontanitet?

Nej det kan VI inte göra. Päronträdet och sin frukt är ett och fungerar tillsamman, det pärar. Bävern med sina träd är inte en med annan, dem är en och samman; han bävrar. Spökena som besöker oss i svåra nätter, gör inget än dem alltid gjort; dem spökar.

Hur var det då med Erica, är det inte när hon visar välvilja, omsorg och spontanitet det berör oss, nej; det är när hon Ericar.

MMM

En som börjar läsa mellan raderna och tror att dem förstår, skuggorna i dimman kunde ha varit vem som helst.

Det minsta ljudet övertar den största tystnaden, minns du dagarna?

Ni kan sätta mig i 10.000 olika fängelsen, i 10.000 olika livstider. Ni kan föra ett spjut genom min mage, hugga av mitt huvud.

Jag är oemotståndlig, jag har andats ut; VI

Nu börjar resans allvar. Data, nej det är inget för mig. Äntligen står jag fattig och utan ett hem. Jag börjar bli mager och lever ett som en prins.

JAG

Låt mig berätta något om karma, fast först; det är bara dåren som kallar sig lärd.

Den sanna kunskapen ligger i spontan dygd, ungefär som den medicinska egenskapen från växt; helande fast ovetande om sina krafter.

Karma är enkelt handling, varken bra eller dålig; bara handling. Agerar Ni med goda avsikter, belönas reaktionen med goda mottagande.

Fast vad är goda handlingar när inte finns några rätt eller fel, när höger har blivit vänster.

Det viktigaste att minnas, det finns inget jag; det är ett förvirrat begrepp.

Fortsätt hem till mig

Varje och alla hjärtan är demsamma, alla bundna till en värld full av drömmar. Kan VI säga att varje och alla solar är demsamma, alla skapade av en ensam en.

Så många stormar jag ridit igenom, hör Ni hur min själ ropar efter mig?

Kanske den som ropar, det är du.

Stanna upp och se runt, hur kan en perfekt syn verkligen se? Hur kan en utmärkt hörsel verkligen höra?

Jag fann en som sannerligen förändrade mitt liv, nu letar jag efter ett mirakel.

Lägg undan alla kvistar och löv, det verkar som om det är hemligheterna som är rötterna till våran själ!

MolnMåne

Kanske om jag stod ut vore jag unik; själv, utan jämförelse. Ändå beroende av annan, definerad i relation till andra. Som ett litet universum inom, som ett stort utanför.

Är VI verkligen stolta över våra tillgångar? En intergalaktisk konversation, det finns saker VI aldrig kan greppa och förstå; många har svårt för det, jag blir exalterad.

Lys upp mörka hörn, låt jorden vara vår entrepanör.

Skuggor

VI talar om meningen med livet, hur kommer det sig att VI är här; lyssna till rösten där in. Blå fågel, härskare utav ingeting; tomhetens regent. Vad skulle Ni ge mig för nyheter om Ni kunde tala, vad skulle Ni säga mig?

När det finns liv finns bara liv, när det finns död finns bara död.

Meningen med vad Ni kallar livet, med vad jag upplever livet är meningslöst. Ändå måste det upplevas, alla bettydelselösa handlingar måste ageras av oss; för ingen annan kommer att göra dem!

Gör någonting, gör det väl. Ät när Ni är hungriga, sov när Ni är trötta...

Utkast

Vad vet Ni om krossade hjärtan och förföljelse. Ni som endast har en kropp och inte är en kropp, Ni påstår att Ni känner Er själva; vad vet Ni om Eran matsmältning och ämnesomsättning? kan Ni berätta i vilka banor Era nerver jobbar i när smärtan uppstår? och hur vet Ni om allt inte står rätt till med diafragman?

Det Ni tror veta om Er själva definieras av andra, det andra vet om Er är sanningen om dem själva.

Som två pinnar lutade mot varandra är VI beroende av varandra, var för sig faller VI åt sidan...

Ljusa skuggor

Jag borde ge mig av, jag borde stanna. Jag behöver vara mer här och älska dig mer där, moln och måne är demsamma.

Det är ingen hemlighet att jag känner som jag gör, det är ingen hemlighet att jag älskar dig; det är ingen hemlighet att mitt hjärta slår ett extra slag det tystas kosmos...

Utställningen

Vår värld som ett konstverk, ett objekt som fått liv.

Undra hur det kommer sig att så många säger välkommen till jorden, borde VI inte säga; välkommen upp ur jorden?

Det finns många sätt att leva, ett sätt kan vara att plantera päronträdet idag även fast vår existens skulle upphöra imorgon!

Ett flerval

Det sägs att ensam inte kan förändra världen, endast sig själv. För att förändra världen måste varenda individ förändra sig själv, var och en individuellt.

Hur kommer det sig VI inte tycker världen duger som den är?

Om var och en vet att förändring börjar hos sig själv, är inte det en självisk handling?

Flera själviska individer, leder inte det till ett fler fragmenterat självflerhet?

Konstant

Om ingenting blir gjort, blir inget ställt till oreda. Om ingen uppskattade skönhet i jämförelse med vad som skulle kunna anses som fult, skulle ingen tråna och hjärtats begär stillas.

Det enda sättet ditt jag kan finnas är om du ställer det kontrast till annan. Så som jag ser det är mitt jag, vårt jag; hela universums.

Jag tror VI bör vara stilla till stunden av handling!

III

Ni undrar vad som väntar mig, kan det hända att jag aldrig ens får fylla 33?

Det ligger rätt i tiden, pyramidernas mysterium är löst; jorden snurrar igen..

Blomma, gräs, ängar som ängar; jorden snurrar igen...

Do(m)en

Om inte jag bestämmer över mina tankar, vem är då ansvarig? Om inte jag har makten över mina känslor, vem har då kontrollen?

Fast VI alla kan väl hålla med om den skyldige står till svars för sina handlingar!

Låt knivens egg bli slö, lös upp knuten och visa dina handleder.

Ljudlösa toner

Kan Ni forma en vas av lera utan tomrum och göra den användbar, kan Ni bygga ett hus utan dörr och utan fönster; ändå se ut och träda in?

Kan Ni resa utan att förflytta Er; röra Er i stillhet och tala i tystnad?

Jag är den som kan segla för utan vind...

(mono)(pol)

Jag tror jag vet vad jag vill ha...

Låt oss leka en lek om svart och vit; svart är svart, vit är vit. Låt oss säga att svart är negativ och vit är positiv, vidare är svart synd och vit står för renhet. Svart är mörker, vit representerar ljuset. Jordbunden syn i och med att svart står för skuggor, vit för solen.

Har Ni lekt den här leken förut?

Om vit vinner, gratulera svart för denne har hjälpt vit till seger. Om svart vinner, gratulera vit för denne hjälpt svart till seger.

God Morgon

Alla ensamma nätter jag väntat på att du ska komma och hålla mig tätt intill; 1000 år, 1000 tårar, 1000 steg och 1000 mil. Jag har bestigit dem högsta bergen för dig, simmat dem djupaste haven i sökan efter dig.

Nu står jag här som en melankolisk man, ser hur stjärnorna faller!

Mod

Jag sitter ner och väntar på att lerpölen skall klarna, jag ser hur de 30 ekrarna snurrar kring navet.

Det här är min verklighet...

(för)(s)(vunnen)

Hur kommer det sig att VI är här, är det en fråga om balans? Skyldiga till främmande tider, vart kommer Ni ifrån? Utan hem, VI beger oss hem...

Driftar i tiden efter evigheten, panik efter riktning; lämnad utan hem, VI kommer hem...

Det är inte konstigt att det är av askan VI skapar en ny dag, kärleken är trots allt den samma; utan hem, det är vårat hem...

Stilla vind

Mitt ansikte är vänt mot stjärnorna, jag talar om drömmen i drömmarna.

Moln och måne är samma, en klar himmel visar solen.

När regnet faller, blir jorden blöt. När hjärtat är sårat, fruktar jag ingen...

Under

Vad tror Ni händer efter döden, vad tror Ni sker före födseln? Utan början, utan slut.

Ljudet av regn behöver ingen förklaring, fallande vind berör inte fågeln.

Över

Förlorad i ett håll, fast i en natt; Ni besöker mig i drömmarna. 1000 år av skuggor, 1000 år av stoff. En dag ska du försättas fri; kom och besök mitt riktiga jag, kom till mitt riktiga hem...

Det handlar om mig...

Du såg mig i en svart natt, jag satt på en svart sten, jag var en svart fjärill.

Att jag fortfarande trycker ner andra för att lyfta upp mig själva, att jag fortfarande har tankar och känslor jag inte kan stå för...

Det handlar dig...

Jag såg dig i en svart natt, du satt på en svart sten, du var en svart fjärill.

Att människor fortfarande trycker ner andra för att lyfta upp sig själva, att människor fortfarande har tankar och känslor dem inte kan stå för...

Fiskens djupa vatten...

Hur kommer det sig att du besökte mig i mina drömmar, är det för att jag besökte dig i dina drömmar?

Vårt räknelösa tankesätt vet att den längsta tån går först, VI väger vår viktlösa tyngd.

Jag tror att om VI uppskattar det lilla, håller VI oss klarsynta. Om VI står tillsammans i svaghet, besitter VI styrka.

DiSide

Det är just någonting...
...det kan vara att din sanning har blivit lögn.

Att lyssna på rykten hör till dårens liv, att sprida dem tillhör en tragisk vardag.

Jag håller mitt liv enkelt; jag fattar beslut, jag blickar aldrig bakåt!

Ett Jordligt manifest...

VI jordar, VI bär skulden till allt. Rotlösa rötter bär frukt, blommande äppelträd blommar, äpplande äppelträd äpplar.

I och med att VI rör oss som en utan annan; bygger vårt momentum på stillhet, vår styrka på svaghet.

Hur vet jag det?

Lövens dansande i vinden har berättat det för mig...

Före födseln

Jag trippar på hur lyckliga VI kunde vara, jag ler åt hur lyckliga VI är. Skulle kärleken dö har jag Amors pilar, skulle hatets ansikte visa sig ställer VI oss framför spegeln utan spegelbild.

Jag vill att världen ska veta, VI rör oss som en utan annan.

Vad dina ögon inte kan se, håll utkik efter mig.

Eftersökt försvunnen

Jag söker min pragmatiska vän!

Jag söker han som gör rätt till fel, höger till vänster. Jag söker hon som är som inte är, hennes högt och lågt.

Jag vet att det är mycket som måste förändras, kanske inget mer svart eller vit; jag undrar om någon tagit deras liv?

En märklig bryggd, jag vet vad som finns inom dig, jag är glad att jag lärt känna en annan del utav mig; jag söker min pragmatiska vän!

Slaget

Runt min hals hänger min identitet, den som äktar mig in i monopolet; ett privilegium för få.

Där finns det människor som avskyr, där finns det människor som älskar. Det finns människor som är gula, det finns människor som är blå.

Det finns dem som tror att sanning är lögn, det finns dem som lever lögn och gömmer sanning.

Du behöver inte fråga för att veta; lyssna till din andning, känn din puls.

Du kan få min bricka, du kan få min identitet.

Den som talar illa om andra talar illa om sig själv; det är ett spel jag inte vill spela!

MM

Det största tänkbara, finns i minsta möjliga. En perfekt symmetri, en balans utan jämvikt. Konflikterad i ett samarbete; utan början utan slut!

Viktad

Se världen med nyfikna ögon, med en äventyrares övertygelse. Fascineras över hur allt vävs samman, som det stjärnstoff VI en gång varit; det stoff som VI nu med jorden rör oss.

VI är samman med vårt egna damm, med en utan annan; VI har möts förut. Trånar i längtan efter dig i morgonsolens slöja, har Ni upptäckt att sanningen är lögn?

Kan du tillaga en liten fisk? Kan du styra ett land?

Sann utopi

Den som står längst bak i ledet, står även först. Den som visar godhet mot dem goda, även mot det icke goda; visar sann godhet.

Kvällen visade mig mitt sanna jag, det jag som fortsätter utav sig själv; mitt eviga jag. Likt jorden stoff jag rör mig, av stjärnornas stoff jag är vaggad.

Dagen red jag på kärlekens vindar, rörde mig likt vågor på ett öppet hav; jag är äntligen hemma!

Vidare

jag känner doften av upptäckt, VI betalar för vår egen undergång; jag känner mig fri...

Ur ett kommer två. Två vaggar tre. Genom tre uppstår allt, även dem 10.000 tingen.

Låt oss stanna på noll, icke dualismens ursprung...

Förenade

Smärtan är borta, den är inte glömd. Din förföriska röst väcker fortfarande känslor inom mig, som om VI sågs igår.

Glöm en soluppgång, se vintergatans galax vakna till liv; VI är stjärnstoff som möts!

Kärnan

Tro på mig, det måste du; det är inte en sanning, där är sanningen. Håll om mig, hur länge kan VI andas under vattnets yta?

Ge mig mod för att se hur lerpölen klarnar...

Skönhet inom, skönhet utom; sanning framför kärlek.

VI ställer aldrig frågan, det är därför VI aldrig får ett svar. Jag fann någon som förändrade mitt liv, det är inte vad du sade till mig; det är hur du sade det.

Den enda jag kunde lära mig av var mig själv, ansvarig för varje tanke, handling och känsla!

Det är ingen hemlighet...

Återgår

Jag ska förändra världen! Jag ska återuppfinna hjulet, av de 30 ekrarna kring navet skall en vara flera, få vara många. Dem svagaste ställerna skall vara de starkaste, en kedja utan bristande länk.

VI gammla skall för evigt vara unga, VI unga skall av änglarna lära oss flyga.

Det är inte blomman på ängen som blommar, det är hela ängen som ängar...

Tolfte timmen

Sju rosor, sju färglösa färger. Sju revben i våran kropp, sju planeter kring våran sol. Sju upptäckare, sju krigare, sju samurajer. Sju vise män, sju underverk, sju hav. Sju böcker, sju dagar i veckan; en sanning!

Signerad

Jag känner doften av upptäckt, äventyret finns i vardagen.

Det ädla stjärnstoffet, den vattenfyllda vägen; lyssna på rösten från där in.

Om du kunde säga mig, vad hade du sagt? Om du hade kunnat se mig, vad hade du sett?

Vidare

jag känner doften av upptäckt, VI betalar för vår egen undergång; jag känner mig fri...

Ur ett kommer två. Två vaggar tre. Genom tre uppstår allt, även dem 10.000 tingen.

Låt oss stanna på noll, icke dualismens ursprung...

Personligt

En varm glödande bomullstuss, en kram från dig, ett leende.

Jag vänder mig inte om och går med respekt och vördnad, jag går med respekten och vördnaden. Jag (be)finner mig själv inte i en relation, jag (be)finner mig själv i relationen. Jag lever inte i en värld, jag lever i världen.

Jag söker frid. Jag söker glädje. Jag söker trygghet.

Det enklaste är att sluta söka, att jag försvinner.

Det är inte dags att återvända till ett hem, det är dags att återvända till hemmet!

Annorlunda

Jag har gått genom allt, fall efter flyt. Legend, nja! Myt.

Fast i dunklet, byt; om bara drömmarna inte hade fastnat i mitt hår, jag behöver en frisör.

Nysta trassla, kanske lika bra raka av allt. Alldeles kal, kall; som dig. Det finns fler flitar!

TILT TILT TILTAR... Jag satsar mitt, lägg du också ditt liv i potten.
följ med upp, från toppen styr vi över ödet
stark vårflod, VI reglerar flödet.

Det var inte igår, datum känns besvärligt. Sju dagar i en vecka, där ingår en söndags produktion.

Tiden, du har rätt; det kan vara livets batterier...

Embriots resa

Berätta för mig om världen VI lever i. Berätta för mig om alla innovationer, dina motivationer, dina alliationer. Berätta för mig om lögner, om tankar och känslor människor har och inte kan stå för...

Visa mig skapade kontraster, uppfunna relationer. Visa mig trygghet i överflöd, visa mig sanning framför kärlek.

Lär mig se skillnad på långt och kort, högt och lågt, röst och klinga. Lär mig hur en kan välja annan och bli bortvald av samman, lär mig hemliga alfabet, bortglömda ord.

För varje ny upplevelse träder en årsring fram; jag har goda avsikter, jag menar väl!

Lärdom

Jag har lärt mig att glömma, jag minns.

Jag lever utan ett hem, som vågor på ett öppet hav; jag är alltid hemma.

Ditt hat har lärt mig att älska, din ilska har gett mig ro.

Jag lärde änglar att flyga, du visade mig att dem gråter.

Ur dagens aska bygger VI morgondagens gryning, tidsvattnet jämnar ut gårdagens avtryck!

Sluten

Av all enkelhet, den ädla människans styrka. Framgång och lidande lever av samma föda, ödmjukhet övervinner dem båda.

VI vandrar på samma mark; en med respekt, en med vördnad.

Jag minns dig som ett svart hål i solen, som en hjälte, som en legend. Jag minns dig som en mördare, jag minns dig som en vän.

Nära avstånd

Minns du skratt? Som balsam för själen, minnas du våra stunder av skratt? Imorgon ses VI igen, dem krokiga träden huggs sällan ner!

VI lämnar det snidda stycket osnitt, VI hör ljudet av en klappande hand; smaklöst och osynligt...

Tung lättnad

Tre dagar av regn, fört till vår glädlje av kärlekens vindar. Tre dagar till solsken, som om jag vore utvald bland flera bortvalda.

Jag minns det som igår, det känns som dagen efter imorgon...

Stanna kvar, önska mig bort; vem ska utse blå himmel och vad ska skilja det ifrån smärta?

Det handlar om att återvända!

Logik, propotioner; kaosets naturliga ordning!

Det som skiljer oss åt...

Så många gånger jag känner mig som endast en förare av min kropp, som om jag och min kropp vore separerade. Jag ser mig själv som något abstrakt, fast någonstans inuti mitten av mitt huvudet, det huvud som sitter på min kropp; i höjd med ögonen.

Jag känner mig som en gäst i mitt liv, som en främling bland vänner!

Utan början, utan slut

Karma, handlande. Varken orsak eller verkan, endast enkelt handlande.

Ni skulle bli förvånande hur många händelser som är, som inte är. Utbytta hjältar mot spöken, långdragna illusioner.

För att bli förlåten måste jag förlåta; förlåt!

Känslan av separation, skulden av åtskildhet. Delaktighet, frånstötande. Insida ingen utsida... Jag utan VI!

En varadag för mig, en vardag för alla.

Inget av det är den högsta religionen, inget av det är sant. Det finns ingen separation, allt är i relation. Det finns inget som åtskildhet, bara samhörighet. Ingen delaktiget, endast helhet.

Ingen insida utan utsida, dualismens illusion; hur långt är ett snöre? Är trädet högt eller lågt? Vad skiljer röst ifrån klinga?

Jag sitter redan ner, i väntan på att lerpölen skall klarna!

InterRelaterade

Ny dag, nya möjligheter. Ny dag, nya funderingar. Ny dag, ny insikt...

Jag har länge försökt att förgöra mitt ego, som om det vore någonting annat än mig själv.

Jag har försökt så genom svält, undvikt att föda egot genom tillfredställande begär. Jag har försökt att acceptera mitt ego, oavsett vad det krävt. Jag har försökt att förstå mitt ego, satt mig in i min egna situation och verkligen vandrat i mina skor.

Jag somnade igår med en tanke, vaknade med samma; vilans vila gav mig tid!

Under jaget, över jaget. Medvetande, undermedvetande. Egot, beklädd illusion. Jag, personlighet, individualism. Allt hör samman!

Hur kan jag sträva efter det bättre i livet? Vad är det som får mig tro att jag skiljer mig från det övriga livet, som skulle kunna få mig att separera bättre från sämre.

Det är allt ofta VI glömmer vårt ursprung; hur VI alla, allt är spunna av stjärnornas stoff.

Tisdag

Tänk om på morgonen jag hade kunnat skaka drömmarna ur mitt hår, om jag på morgonen hade kunnat tagit steget in i verkligheten. I stället drömmer jag vidare, ringer till dig, spontant, avslappnat och som fem år aldrig hade passerat; jag som nästan såg dig dan före igår!

Bosatt utan hem, jag kommer äntligen hem. Utblottad och mager, ett liv för en prins.

Berörande frånvaro

Var försiktig med vad du önskar, en dag kanske det blir en del av din verklighet; och inte som du tänkt dig, det är en del av min verklighet och inte som jag tänkt mig.

Uppskatta dem små tingen, imorgon kan dem vara försvunna och du har förlorat ett underverk.

Jag underskattade det goda, jag är tömd; jag är tömd för att kunna fyllas!

Jag blir kvar ett tag till...

det gick inte som jag tänkt mig där..

Jag samlar allt på ett ställe...

Ingen gömd, ingen glömd... Alla välkommna!

http://cid-ddf6d70f04f8bfa6.profile.live.com/

confusius@live.se

Nu kör VI!

Mystik

Vilken tankenöt, en svår fråga att besvara; jag har länge tänkt på hur mitt ansikte såg ut, det ansikte jag hade innan mina föräldrar födde mig?

En ny dag

Jag såg dig nästan igår, ditt ansikte visade sig imorgon.

Allt var nästan som förut igår, som en ny dag imorgon.

Hur kan du finnas kvar i mitt hjärta, när jag lämnat din själ?

Välkommen

Min kista, med låset från insidan. Min kista, formad likt timglas. Min kista, vars skatten ligger begravd.

Gulddubloner och jadesten, fyll ditt hem med rikedomar; skapa lockelse för tjuvar.

Töm ditt hem, skapa tomhet och bjud in livet.

M

1000 dagar, 1000 ting. 1000 nätter, 1000 herrelösa hundar.

Utan strävan, lugnt sinne. Svaga muskler, starkt sklett; fast grepp.

Kärlek föder ett, ett tar oss till två, två gör tre; ur tre kommer allt.

Det handlar om att återvända!

Post

Det kittlas i nerverna, allt svajar och är i ständig rörelse. Jag andas, vinden viner; löven vinkar. Det är dags, förutsättningarna finns där, förbereddelserna är noggrantt förberedda.

Hur kan VI ta oss genom tid och rum? Rymd och hav? Kanske lättast och stanna upp och sitta still, det krävs ändå mod att se lerpölen klarna.

För mig känns det utmanande och självklart, det är resan som för mig vidare och framåt; det är inte innehållet som skapar skönhet, det är sammansättningen.

Glöm inte!

Biologiskt är VI alla i relation, kemiskt är VI bundna till jorden, atomiskt hör VI samman universiellt.

Den ädla hjälten

Efter regn kommer solsken, där i mellan ett vitt täcke av moln. Fruset vatten blir till is och bevarar liv under vintern. Varmt vatten blir till ånga och fuktar allt med hjälp av dimman lika mycket. Rinnande vatten tar upp den plats som finns ledig och fyller ut. Följ med strömmen ner mot havet, det mjukaste vattnent slipar den hårdaste stenen.

Tillhörande separation

Livet; utan början, utan slut. Det jag blickar framför mig, det jag ser. Mitt riktiga jag, det jaget som fortsätter utav sig själv.

Min personlig, en förvirrad illusion över induviduallitet. Vi är alla, allt; sammanlänkat, en kedja utan svagaste länken. Allt hör samman, allt verkar av inverkan.

Det här är viktigt!

Vi måste släppa taget om oss själva, svälta ut egot. Inte genom något av vad vi kallar; underkastande , frörståelse eller för den delen accepterande.

Inget

Blunda, lyssna hur gong gongens ljud kommer från ingenting. Hur gong gongens ljud faderar ut till ingenting, minnen.

Öppna ögongen, se hur verkligheten kommer från ingenstans. Hur verkligheten faderar ut till ingenting, minnen.

Knytnäve, öppen hand. Allt finns i ingenting, allt kommer från ingenstans.

Icke vara är större än att vara!

Vandrande

Söker mig genom livet likt vågor på ett öppet hav; utan riktning, utan hem. Hur kan döden vara skrämande? Den tar oss från allt till ingenting, tomhet. Ingen rädsla, ingen lycka; frid.

Den kanske ter sig ensam och kall, vart finns värmen och gemenskapen idag?

Insikten ger oss en försmak, vad kan finnas bortom tomheten. Jag är tacksam över vad jag lärt mig, jag är ett steg närmare att släppa taget om mig själv!

Skylten

Då stod jag här, vid ruinens brant. Upptäcker att här tog det inte slut, här började fortsättningen vidare. Endast tidvattnet kan skölja bort gårdagen, nymånen skapa framtiden; det är ur askan vi ska bygga en ny tidsepok.

Eclips

Alltid denna strävan, ett staket och ett grönt gräs på andra sidan. Skillnaderna är mindre än vi tror, oftast saknas det helt.

Hur kan ett komma ur annat, det finns en solig sida och en skuggig sida av en kulle. Blunda, se. Lyssna, hör. Trädet utanför vinkar med vindens kraft till dig, är en del av dig; ditt riktiga jag, det jag som fortsätter i en evighet.

Vänd dig mot stjärnorna, det är där vi har vårat ursprung; från möjlighet till verklighet!

Strofen

Den första dimensonen visar oss, utan konturer, utan linjer. Den andra dimensionen vaggar konturerna och linjerna; riktning utan höjd. Den tredje dimensonen fångar oss i en mental låda, inkonsekvens. Den fjärde dimensonen är den vi inte ser, fast ändå finns där.

Påminner det dig om något?

Ja, nästan allt!

.

Jag tänker ofta på hur våran jord skulle vara utan länder, hur vårt universum skulle andas utan namngivna platser.

Hur stor skillnad är det egentligen mellan stor och liten, några ljusår bort är vår vackra planet endast en blek ljusblå (.); på den vilar vår hela existens...

En mindre storhet

Vilken tur VI har som får leva i denna tid, en era fylld med liv och rörelse. Ändå väntar en ännu mer glamorös solnedgång, en solnedgång som följs av en soluppgång; en soluppgång för en ny galax. En ny dag fylld av 10.000 nya solar, ett spektrum; poesi för verkligheten!

BlåSten

Modern gråter öppet, hon vet att sina egna barn leder sig själva mot sin egen död. Själv har hon himmlen som omfamnar henne, vi söker tröst i stjärnorna.

Det sägs att ondskan visar sig i månljusets sken, att godhet kommer från offrande; det vi tror för oss närmare tar oss längre ifrån.

Träd försiktigt genom glädjens dörr...

Resonans

För mig är två saker viktiga, två saker värda att bevara och förändra.

Det ena är utan färg och ödmjukt, tar plats där ingen vill vara; känns igen på dess smaklöshet och syns genom att inte synas.

Det andra är rakt och böjbart, har sin bestämda plats; känns igen genom dess värme och omfamnande hjärta

Resande

Jag har sålt allt, brännt sedlarna och kastat mynten i en brunn. Kvar finns innehåll, kärlek, lycka, glädje. Överflödet är en allemansrätt, det är tomheten vi lever av.

Vad ska DU göra idag?

Andra sidan

Jag är hungrig, uttorkad. Jag är hemlös, fattig. Jag saknar riktning, jag saknar färg. Jag är arg, ilsken. Jag är, är, är; mitt ego!

Manifesterad...

Söndagen

Jag vet varken in eller ut, högt eller lågt; vänster är nu visst höger. Jag har tämt vilddjuret inom mig, jag rider på vattenbuffeln. Jag har en massa kunskap, är ändå inte vis.

Jag är en dåre utan bostad, utstött och föraktad. Jag ter mig som ett barn, för ung för att le; jag lever med modern!