Det sägs att universum expanderar, att galaxernas avstånd växer. Tänk att få vara en intergalaktisk utforskare, att segla det oerhörda, det ofantliga tomrummet av rymd. Som en liftares trygghet vilande i sin omgivning, skulle utforskare bli äventyrare som fördes framåt i rymdens tysta stillsamma ocean helt med endast dragningskraft från ställen vi aldrig visste existerade.
Här ute i rymden är det Kosmiskspontanitet och förändring som råder, allt som verkar förutbestämt och ser ut att vara stilla; det sker utan strävan och längtan, allt är i ständig rörelse.
Endast ett stort hav av energi finns här; ingen högre eller lägre, inget bättre eller sämre.
Det finns inte en bråkdels marginal som skiljer något åt, inte ett urverk som visar tiden eller en nyckel som passar i ett lås.
Koncepten är försvunna; urval, begär och dyrkan har ej heller synts till. Det verkar som även symbios saknar betydelse nu, ord här är kunskap, visdom i vakuum är sanning.
Våra eftersträvsamma egenskaper; så som dygd, moral, välmående, välfärd och fred. Finner likt här ingen ledig plats eller något utrymme tillgängligt; trots att rymdens tomrum blir allt organiskt vanligare.
Universum håller på fyllas med tomhet , för att kunna tömmas; tömd så kan den bara fyllas igen.
Låt oss göra detsamma, tömma oss på fördomar och glömma allt vi vet. Då blir vi också tömda, för att kunna fyllas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar