Väntan... I stressen går lugnet förlorat, i stillheten finns evigheten.
Under den lyder solens kraft, månens sken, himlens omfamnande och jordens fäste för rötterna.
Väntan i stillhet tar en med på den längsta resan, dessto mer stilla vi förblir, dessto snabbare rör vi på oss.
Hösten förblir en tid för eftertanke, vinter våran vila. Våren andas vi igen, sommaren tar kärleken över våra liv; vi lever.
Stilla, före begynelsen...
Ett vakum utan jämförelse och beräknande tid.
Finns tomheten kvar? Fri som en fågel; härskare av inget!
