Strofen

Den första dimensonen visar oss, utan konturer, utan linjer. Den andra dimensionen vaggar konturerna och linjerna; riktning utan höjd. Den tredje dimensonen fångar oss i en mental låda, inkonsekvens. Den fjärde dimensonen är den vi inte ser, fast ändå finns där.

Påminner det dig om något?

Ja, nästan allt!

.

Jag tänker ofta på hur våran jord skulle vara utan länder, hur vårt universum skulle andas utan namngivna platser.

Hur stor skillnad är det egentligen mellan stor och liten, några ljusår bort är vår vackra planet endast en blek ljusblå (.); på den vilar vår hela existens...

En mindre storhet

Vilken tur VI har som får leva i denna tid, en era fylld med liv och rörelse. Ändå väntar en ännu mer glamorös solnedgång, en solnedgång som följs av en soluppgång; en soluppgång för en ny galax. En ny dag fylld av 10.000 nya solar, ett spektrum; poesi för verkligheten!