Sluten cykel

Jag hade allt, nu har jag inget; utan riktning, utan hem. Ett stycke osnitt trä, en tillagad fisk; världen står utan länder.

Jag gillar rangordning, det är en manifestation; tingen är som herrelösa hundar!

Mellandagarna

Samma sak, olika tillfällen. Från denna stund och vidare, resan fortsätter.

Kan ingen se, vi kommer aldrig att finna; funnen!

Trött på lekar, trött på tävlingar; vila i frid!

En som gör dig stor, en som gör dig liten; jag är i kontroll över mitt eget öde, jag är kapten över min egna själ!

Hemvändarna

Utskuren jade, uppsydd kashmir,

Julhandeln slog nya rekord; vi behöver inte mer saker, vi behöver hjälpa varandra.

Tänk att få paddla med späckhuggare...

Det är ingen hemlighet när jag säger att min kärlek för dig är störst, jag älskar dig, dig, dig och dig!

Fem elimäntära

Skall vi leva, skall vi leva två; en dualism i enfaldhet.

Tiden

Väntan... I stressen går lugnet förlorat, i stillheten finns evigheten.

Under den lyder solens kraft, månens sken, himlens omfamnande och jordens fäste för rötterna.

Väntan i stillhet tar en med på den längsta resan, dessto mer stilla vi förblir, dessto snabbare rör vi på oss.

Hösten förblir en tid för eftertanke, vinter våran vila. Våren andas vi igen, sommaren tar kärleken över våra liv; vi lever.

Stilla, före begynelsen...

Ett vakum utan jämförelse och beräknande tid.

Finns tomheten kvar? Fri som en fågel; härskare av inget!

En av tre

En världsvan människa, en lärd och kunskapsfylld medborgare; har kunskap om tillagning av en liten fisk, mat för dagen.

En vis människa, en ädel och dygdfull medmänniska; lär sig att fiska, mat för livet.

Låt oss mata de hungriga själarna, offrandet är även det en del initsieringen...

Ny Dag

Nu har jag bestämmt mig, jag dra mig tillbaka. Jag ska leva ett mer stillsamt liv, ett mer innehålls rikare liv. Jag ska göra mig av med alla mina pengar, jag bli fattig och leva utan hem. Jag ska bli fylld med rikedomar, vara kung i min borg och ta mig fram i samma riktning som vågorna.

Född av kärlekens vindar, närged av den givande Modern...

...II

Blickar fästs vid orkanens ödelägelse, hur kommer det sig människan negligerar dess stillsamma mitt?

Förödelsen kring en splittrad familj på grund av en otrohet lyfts fram, kärleken bakom eller dess förhållanden innan skjuts undan.
Enstaka handlingar dömer ut individer, dess förmåga att beröra läggs åt sidan.
Det är av vikt för den lärde att andra fattar godtycke, att bli utmärkt gör illusionen fullbordad. Den vise fäster vikt i de lilla, och vet att storverk likväl som underverk börjar där, resan börjar med det första steget..

Det är där vi befinner oss nu, på resande; i akt att bygga livsarvet, i stånd att förbereda överlämnadet.

Önska lycka till och skapa misslyckande.

Frågan

Är det felaktigt att påstå; intelligens är förmågan att kunna förutse?

Norrsken

Det finns en verklighet, din är olik från min. Det finns en sanning, för oss skiljer den sig åt. Vi lever i samma vardag, den som finns vart du än befinner dig.

Det sägs att universum är oändligt, utan slut; kan den närande Modern vara planeternas planet? Vi har skapat Förenta Nationerna, fast vi delat upp landet i länder.

Låt oss tömmas för att fyllas, bli fyllda för att tömmas. Låt oss glömma våra kunskaper, leva utan måsten. Låt oss agera utan handling, göra inget och få allting gjort.

Bevakad natt

De vita svallvågorna, brusande fors. De för oss vidare, de för oss framåt; de rinnande vattnet vet!

Hur länge kan vi andas under ytan?

Skuggor av 1000 år, inte en stund de stått stilla. Raka linjer finns, de syns bara inte; kan vi låta det vara så? Spontant, enkelt; ändå allt i sin ordning.

Uppfostran

Intalad, övertalad; styrd och hanterad. Lärd att gå, beodrad att stanna. Utveckling krävs, framgång hålls tillbaka.

Vid lycka räds olyckla, Vid olycka fruktas stangerande...

Handla utan handling, agera utan action; finns det verkligen några länder?

Mötet

Våra skuggor möttes i blå, som de funnits där i 1000 år. En glödande bommulstuss, den ligger kvar ovanför diafragman; som självklar.

Spela säkert eller spela inte alls, vinsten ligger i väntan. Skapa en vinnare, vagga en förlorare; kan vi fly denna dualism?

Förändra världen genom varat och icke varat, gör rätt till fel, höger till vänster.

Låt oss vara modiga nog och vänta tills lerpölen klarnat, där i ligger svaret; utan frågan...

Energi= X angiven hastighet upp...

Matematikernas matematik, räknesättets begynelse. Det är allt oftare som ett plus ett blir ett, eller tre; ibland är det så att ett plus ett blir ett plus tre, vilket slutar på fyra; kan stanna på tre. I vilket fall, det är sälland ett plus ett blir två, fast det händer...

De fyra årstiderna

När mina ögon är grå; känner den rädda pojken inom mig trängd, blir till en fara. När mina ögon gröna; har lustens lockelse väckt mina begär. När mina ögon är bruna; är jag tillfredställd. Fast oftast är mina ögon blå; som det djupaste vattnet, som den renaste kärleken.

Magnetism

Jag har levt genom mycket, ändå känns det som ingenting. Mer av kunskapen jag lär mig, mer inser jag mitt ovetande. Kärnan i min själ består av hemligheter, den växer av nya upplevelser; får sin näring av livet.

Genom varat och icke varat, den vise löser brådskan i stillhet...

Vi valde glädje

Appriximerande approximationer, abstrakta ord är förvirrande; så som mystiken.

Jag visste att den fanns, jag fann den. Jag visste att den fanns, jag fann den enkla kärleken.

Våran resa började vart vi stod, så som varje resa börjar med det första steget.

IV

Fyra dagar, fyra årstider. Fyra element, fyra aspekter. Fyra symboliserar livet, fyra symboliserar döden...

En levande växt är böjbar och fyldd av sav, en död; stel och torr. En människa fylld med liv kan röra sig och har sitt blod flytande i alla dess ådror, en död; stel och kall.

Sålunda hör de hårda, kalla, stela till synes oböjbara och oövervinerliga till döden. De mjuka, varma, böjbara till synes övervinnerligt och greppbart till livet.

Sanningens sanning, de oföränderliga; vattnet kan varken grippas eller förstöras. Vattnets oövervinnerlighet slippar den hårdaste sten till damm, vattnets visdom följs. Vi väntar stillsamt till lerpölen klarnat, fast i en rörelse.

Självporträttett

Vem är jag?

Mitt namn som kan namnges, är inte mitt ursprungliga namn. Det namn som är namngett, är inte det eviga namnet. Jag är den urminnes lilla fisken, jag omfamnas av havet; stillhetens moder. Jag liknas svallvågor i ständig rörelse; utan riktning, utan hem.
Jag lever mitt liv som jag alltid gjort, som om jag tillagade mig själv; måttfullt och försiktigt.

Jag uppskattar det lukt och smaklösa, det till synes osynliga. Jag håller mig i dunklet, lyssnar i tystnaden; hör lögnen, ändå vet jag sanningen.

Det är här jag förblir, det är här jag stannar upp och blir mitt egna damm; jag är den jag alltid varit, jag är jordens stoff.

Sublimerandet

Berörd av det oberörda, oberörd av det berörda. Brev av visdom, rythmer i ett kuvert.

Det finns två vägar att vandra; en vart träden har ringar av rök, en vart sjön ligger stillsam ändå full av liv. Den sanna vägen har ett namn som inte kan namnges, den andra vägen lika verklig; illusionerande.

Det finns alltid tid att ändra vägens som vandras, förändra förändringen.

VI skämmer bort varandra med kärlek och kramar, endast dåren fäster vikt åt det 10.000 tingen; den vise ser dem som herrelösa hundar.

Absoluten

Begrav mig vart Ni vill, min själ lever vidare. Gräv ner mig där Ni behagar, min kropp blir ett med jordens stoff.

Människor står fortfarande vid vad det inte kan försvara; stela och ofullständiga.

Dina ögon ser sanningen, upptäck lögnen; dina vänner behandlar dig som gäst.

Svaren ligger i frågorna, rörelsen i andningen...

Kunskap och visdom är två skilda saker, ändå hatad för samma skäl. Neglerande och brist på allmänbildning är även de skilda saker, lika de hatade av samma skäl. Förbli nöjd, paraleler drars; ifrågasättande. Förbli missnöjd, kan allt som glittrar vara guld; ?.

Ställ dig i ledet, dra raka sträck; samhället grundar långt och kort, rätt och fel. Utan definition är vi bortom all definition; kan ett värde sättas, kan det vara att stå där själv.

Vad finns det att sträva efter när vi är stora? Återvändandet. När vi var små? Framgången. Vem vill vara i nuet? Där kan verkligheten finnas; en värld full av lidande, en värld full av glädje

Bortom och vidare

Har jag inget att förlora, har jag då vunnit?

Fyra komponenter

Den nakna sanningen, klädd till synes i en vacker förpackning. Behåll distansen, låt objektiviteten vara fanans första budbärare; hemligheternas hemlighet, faderande.

Trummorna slår ett slag för varje baktanke, hjärtat ett för varje offrande; kärleken får oss att leva, kontrollerandet oss att kvävas. De som valde av rädsla, lever i fruktan och förtryck. Vi som väljer med mod, lever våra liv med öppenhet och dygd.

Har Ni tänkt på att dimman aldrig väljer vad den fuktar...?

5

Så VI tog oss vidare, VI tog oss framåt. Tillsammans gör VI det tråkiga som roligt; VI kommer aldrig få det trist. Tillsammans gör VI det svåra som lätt; ingenting blir för oss omöjligt. Var för sig gör VI vad VI måste; tiden som blir kvar gör VI vad VI vill.

Fjällvattnets vårflod söker sig mot havet, det är likt den VI för oss...

Föreläggandet

Den lilla fisken har svårt att förneka det, jag fallit, fallit i förälskelse med den lilla grodan. Vi har bytt våra spöken mot hjältar, våra vindar mot stillhet. Prövotiden har gått ut, tanken vi sådde; har vi nu skördat. Vi tar oss vidare, vi tar oss framåt...

Kärlekens baksida, dess framsida. Hatets utsida, ingen insida.

Musiken bedövar våra öron, lyssna till de tonlösa tonerna. Ljuset förvirrar iris, blunda för att se färglösa färgerna. Egot skapar begär, låt kärleken visa vägen; offrandet ger återbäring.

Prövotiden

Tidsvattnets vågor visar sina vändande ansikten från oss, gårdagen sköljs iväg; vi lär oss att glömma, vi minns.

Vi tar varandra i handen, vi går längs promenaden; vi dansar och vi ler. Vi föll för varandra, fast i en spricka; fångades av dig och mig.

Abstraktionens verklighet

Stanna upp, se hur samhället rör sig. Öka takten, du hinner mera.

Sträva, sök efter mer; förbli missnöjd. Uppskatta det lilla som mycket, se det lätta som svårt; ingenting blir för litet, ingenting för svårt.

Jag vaknar till det yttersta, det absoluta. Jag följer solens tider, skapar sommarens kommande. Tillsammans har vi egenskaper likt vattnet, var för sig lik sten.

Elementärt

Vad är det för mening med försök, allt blir ändå till lidande. Vad är strävan efter framgång, bakom ligger ändå misslyckan. Jag sökte sol; fann regn.

Kärleken finns inneboende i alla de 10.000 tingen, inneboende i dig och mig. Jag gör inga försök, skapar möjligheter och skördar verklighet. Jag omfamnar lidandet och möter min fiende med vänskap. Framgång och misslyckande har samma moder och delar vaggan, där jag befinner mig är där jag trivs. Solen gör mig glad, regnet gör mig hel; det stormiga dagarna rider jag på kärlekens vindar.

LL

Från Alfa till Omega, början till slut; resan har sin begynelse i det första steget.
Vem kunde anna att bakom framgång låg motgång, att en vinnare skapar fölorare.
Vidare... Louise är bäst// Superman(ge)

30 ekrars nav

Kärleken är osynlig och ofattbar, ändå kan jag se den och fatta ett grepplöst tag. Ofattbar och osynlig, ändå erkänd och fängslande. I brådskande går stillheten förlorad, en god förtöjning behöver ingen knut. Likt jordens stoff vi rör oss; har vi mod nog att vänta tills gjytjan har lagt sig?

Milleniumets triss

I en värld full av ondska finns det få utvalda, många bortvalda; superhjältar. Dessa för balans, upprätthåller godheten i vår vardag. LL Stålmannens tjej, Love and Lay, Louise Lane. Utan henne vore han inte vad han är idag, utan henne hade han inte samma styrka han visade igår.

Utan superhjältarnas flickvänner fanns inte balansen, utan flickvännerna fanns inte kärleken och ljuset...

Det ursprungliga namnet

Efter regn kommer solsken, efter höst kommer vinter...

Mitt blad är vasst, ändå skär det inte. Det lilla är lätt att störa, det sköra lätt att förgöra. Vi gör det få till många, svaga till starka. Vi håller om och blir omhållna, likt jordens stoff vi rör oss.

En ring av blå

I det mörka, det dunkla; i tystnaden. Det är där jag ser, det är där jag hör.
Fånga mig och jag är fast, släpp mig fri och jag återvänder.

Begynelsens vagga, det här är vad jag vill.

Jag slöar min egg, visar mina handleder; knuten löses upp.

Den högerhänta isbjörnen

Vart som helst utan hem, jag kommer hem; står för skuggorna av 1000 år. Det är hemligheterna som gör våran själ, det är hemligheterna som för oss iväg till en avlägsen tid. Kan du leva med lögnen, eller lever lögnen med dig?

Det handlar om att återvända, säg mig det igen; känner du? Den sanna andan är på väg, sanningen tränger fram.

Här och nu; visdom, kunskap. Livet omfamnar mig, jag omfamnar livet; jag lever vidare, jag lever väl...

Medtagen

Att veta vad jag inte vet är en visdom, att veta att jag vet allt är en sjukdom. Jag lämnar kunskapen bakom mig, tar lärdom av visheten. Endast när jag är tömd kan fågelns kvitter bli tydligt, endast när jag är tömd kan jag omfamna och bli omfamnad; låt oss tillaga en liten fisk, vi kan göra det som om vi styrde ett land.

Jadens värde

Finns det en sanning, finns det en lögn, dualismens värld; ying och yang´s välde.

Vid min sida kan rätt bli fel, höger bytt till vänster. Handling och konsekvens har jag valt att aldrig låta följeslås, action/ re- action; karmans lag är oundviklig.

Sök en högre religion än sanningen...

Sätt dig i en svart natt, på en svart sten; du finns

Även om du vore förlorad, undgår du ingen; den självklara bödeln finns redan namngiven...

ViVäljer

Hur kan det fortgå, vad sammanlänkar helheten?

De rara tingen binder oss, skapar skyldigheter och ansvar. Kommande event håller oss kvar, vi måste hålla våra åtagande.

Den runda ringen har varken en början eller slut, bara en fulländan. Den ändlösheten finns inte i vår förändrande värld, där allting förändras. Fattar vi ej godtycke för ändringen, förändra FÖRÄNDRINGEN; låt den dock ha sin gång.

Bli inte fast i det oböjbara och stela, det är bara för tillfället det verkar hårt och starkt. Följ med det formbara, ödmjuka och till synes svaga; där finns omslutandet, fyllnaden och den sanna styrkan...

Hörnstenens mitt

Det finns något mellan dig och mig, mellan födelse och död, mellan tanke och annan tanke som tankar inte kan förstå. Det namn jag ger dem, är ej deras riktiga namn. Dess manifest är en motsatts till ursprunget, spunnet ur begynelsen. Initisierade tror sig veta, lärda bevisar upprepat hemligheten; jag kallar det mystiken.

När vi inte längre kan förstå, när vi inte längre kan tänka; får vi äntligen veta!

Mellan föränderlig och oföränderlig är vi alla lika; utan ett ord, utan en tanke.

50(i mina tankar)

Det finns något mellan oss som inte kan fyllas..
Det som finns mellan oss kan heller aldrig tömmas...

Även om vi skulle fylla det finns det utrymme över, även om vi skulle tömma det finns det innehåll kvar...

Skillt förenade under Moderns omslutande himmel, i en evig andning kommer våra sammanlänkande band att aldrig suddas ut...

Tillsammans en dag kommer vi naturligt och självklart flyta fram, förenas vid bergets fot och uppleva den återvändande begynelsens eviga samhörighet.

En del i aspekten...

Promenadens dans

Det är...
... märkligt, jag närmar mig.

Det går...
... snabbare än någonsin, det tar mig längre ifrån.

Allt är så uppenbart, allt är så klart; tillsammans ser vi ljuset, var för sig lever vi i mörker.

Jag är ödmjuk, trogiven.
Jag blundar.
Jag ser.

Jag känner doften av det luktlösa, smaken av det smaklösa.

Lyssna i tystnaden...

Kan det verkligen bli desamma?

Du är vad du...

Hur kan du förklara när jag vänder mig om?

Vad betyder datorn du äger i andrahand; definierar tingen vem du är, eller förgyller de din vardag?

Hur mycket är lönen du offrat en del av ditt liv värd; definierar rikedom vem du är, eller förgyller de din vardag?

Kan din vän värdesättas under födelsedagen; definieras du genom andra, eller förgyller de din vardag.

Byt plats på höger och vänster, låt rätt bli fel. Förgyll din vardag, låt andra definiera den...

Kärlek; hatets vagga.

Den sanna kärlekens natur, egenskaper likt vattnet; dock dess moder och begynnelse. Störs aldrig av hinder, den omfamnar . Kärleken ser inga problem, skapar lösningar; ändå insiktsfull i varje aspekts aspekt.
Kärleken är enkel, bemästrandet är svårt. Kärleken är ren och oskuldsfull, baktankar stela och ofullständiga.
Vi söker bekräftelse av den; glömmer inneboendet i alla dess ting. Bunden till att aldrig fångas, fast i en evighet.
Att söka efter kärleken är meningslöst, den finns inte där för att bli funnen; än heller ej där för att bli förlorad.
Begränsa kärleken och den går fri, släpp den med glädje. Res iväg för att stanna kvar, det handlar om att återvända. Kärleken tar sig inte vidare, ej heller stannar den kvar. Den är i ständig rörelse, ändå alldeles still; lyssna i tystnaden, hör de ljudlösa tonerna.

Undvikandet

Gränslösa Haparanda, Polcirkeln, Ekvatorn; tullen markerar sina revir med ständig kontroll.

Fyll ditt hem med rara ting, låt det nyputsad silvret synas.

Kärlek kan aldrig bli stulen, ett tryggt lån på banken håller oss sysselsatta.

Bär stor kunskap, dess vikt är obefintlig. Lev i vishet, dess tyngd faller
naturligt på dygden.

Sträva efter nuet, lev medvetet; ty vanor tar dig till igår.

Den enkla vägens största hinder är dig själv; bara du kan drömma dig bort, bara du kan minnas det som varit; stanna vart du är.

Friheten definieras genom minimilöner, fallskärmar och kollektiv avtal. Begränsa det gränslösa och avståndet ökar, låt de gränslösa vara oändligt; det handlar ändå om återvända.

Utan jämförande vore vi alla lika, verka utan inverkan; även kaoset har sin struktur…

Jag lever bland den närande Moderns fjälltoppar, tillfälliga tak. En dag kommer jag leva med dem, en dag kommer jag att vara dem.

Jag ska förändra världen, jag ska lägga högt och lågt åt sidan, låta röst och klinga ljuda i det tysta. Jag ska smaka det smaklösa, jag ska se när jag blundar

Genom en tunnel är tomrummet det uppskattade och användbara, lika så är det för glaset; utan tomrummet att fylla vore det inte vad det är idag. Mellan den omslutande himlen och vår andande jord finns inget, förutom tomrum; ändå finns där allt, ingenting saknas.

Vi fyller våra liv med 10.000 ting, de förvirrar oss. Vi skapar vanor, drar raka sträck och garderar oss från stillheten. Stannar vi upp ser vi rörelsen, stannar vi upp kan vi förbli tomheten.

Så tanken att vi faktiskt är det användbara tomrummet, att vi var tänkta att vara Moderns användbara. Det vi tror för oss närmare, tar oss längre ifrån. Låt oss fyllas för att kunna tömmas, låt oss tömmas för att kunna fyllas.

Skörda handlingen!

Nedbruten uppbyggnad

Så blickar vi framåt, så ser vi tillbaka. Ett rum fyllt med speglar, se reflektionen av ditt intelekt. Lev i medvetenhet, var uppmärksamheten. Så många människor har tankar och känslor de inte kan försvara!

Brev av visdom, det var meningen att jag skulle skicka det; det var meningen att jag skulle skickat det för länge sedan, då skulle jag förstått...

...dimman väljer inte var den fuktar, den fuktar överallt.

Förberedelsen

Vinter vilans tid pikar ut...

Jag känner hur blodet som nu stått still under den avkylda månens ljus, nu sakta börjar cikulera i omlopp kring mitt egna jag; i fokus, i origons mitt. Jag vet att jag lever, jag har alltid funnits; jag fortsätter finnas!

Den lärde bemästrar kunskapen, den vise livet...

Mina minnen glömda, mina hopp för morgondagen försvunna. Jag väljer gläden framför sorgen, ärligheten framför lögnen. Jag väljer kärleken och livet framför döden och lidandet.

Förlös mig från skälen hur en kan välja annan, välja bort en och bli bortvald av samman. Lek med tanken att Modern stod utan länder, förbered förlosningen.

Än finns det tid kvar av dagen, förkasta förkastelsen...

Den långa vägen...

Försatt i trans, stegen blir bara tyngre och tyngre...

Televisonen upptar min tid, egot kräver det, fruktan behöver det...

Kortsiktig distans från medvetenheten, vad krävs här näst? Hur mättar jag egot? Hur håller jag fruktan nöjd?

En sista vild dans under den avkylda månens sken, de ofrivilgt berusade skuggorna sträcker sig utdraget längs vägen...

Faderande; vi ses aldrig mer.

Självklarhetens tveksamhet

Vältrande i storhet, känslan i att vara ett hav av oexponerade fotografier; lämnar de djupa dalarna endast betraktade i utkanten av perferin.
Selectionen kastar om de bestående polariteterna; känslan av all exponering dominerar.

Kraftfull dynamisk vilja...

Skickligt framträder självklarheten, medvetet som omedvetet; jag finns

Den strävande

Nu har jag kommit långt, ändå har jag inte kommit ända fram.
Jag är bettydligt rikare, och vem vet; jag kanske kommer leva för evigt!