Vinter vilans tid pikar ut...
Jag känner hur blodet som nu stått still under den avkylda månens ljus, nu sakta börjar cikulera i omlopp kring mitt egna jag; i fokus, i origons mitt. Jag vet att jag lever, jag har alltid funnits; jag fortsätter finnas!
Den lärde bemästrar kunskapen, den vise livet...
Mina minnen glömda, mina hopp för morgondagen försvunna. Jag väljer gläden framför sorgen, ärligheten framför lögnen. Jag väljer kärleken och livet framför döden och lidandet.
Förlös mig från skälen hur en kan välja annan, välja bort en och bli bortvald av samman. Lek med tanken att Modern stod utan länder, förbered förlosningen.
Än finns det tid kvar av dagen, förkasta förkastelsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar