Z(en)

Rara är möten; det är tillåtet att se det, att lystna till det, att acceptera och hålla i det. Jag hoppas VI fullt ut kan förstå det!

All ond karma någonsin begången av mig i förflutna tider; sådant som är gjort av girighet, ilska och galenskap, vilket inte har någon början.

Född av min kropp genom min mun och tankar; jag ger en full och öppen bekännelse av det...

Förlåt dem

VI är samman med vårt egna damm, med en utan annan; VI har möts förut. Trånar i längtan efter dig i morgonsolens slöja, har Ni upptäckt att sanning är lögn?

Så vad är då sanning, vad är det vi kallar den sanna verkligheten och det oredigerade?

Sanningen är att i samma stund du ser någon av de fem färgerna är du färgblind, i samma stund du hör någon av de fem tonerna är du tondöv och när du smakar någon av de fem smakerna är det smaklöst.

Hur kommer det sig att du vill vara bättre än någon annan, smartare än din medmänniska, lyckligare än din syster och yngre än din mor. Varför strävare du alltid efter att ha mer än den andra, vara omtyckt i stället för att inse alla?

Är det inte tomrummet i en vas som är det användbara, en igenfylld tunnel är svår att ta sig igenom.

Se världen med nyfikna ögon, med en äventyrares övertygelse. Fascineras över hur allt vävs samman, som det stjärnstoff VI en gång varit; det stoff som VI nu med jorden rör oss.

Oredigerat

Efter många nogrannt utvalda och några få bortvalda, är mitt materiall klart för produktion och tillverkning.

Precision och färdighet; nu kan jag spänna min båge.

När jag skjuter upp min pil rakt upp i luften, pirrar det till precis innan den vänder och faller ner igen; Ni vet det där ögonblicket då den tycks stå stilla.

Trots prestation ser jag det här som lek...

På samma sätt som när jag diskar, jag för diskborsten fram över tallriken som en dans; gjorde jag inte det skulle det snabbt bli tråkigt och kännas som ett arbete.

Så när jag är på mitt arbete, då arbetar jag inte; jag leker. Jag ser mig själv som en erfaren buddhistisk tetrisspelare, jag söker lösningar före problem och styr in det nyinkommna på precis rätt plats.

Och det här med att laga mat...

För det första så är den inte trasig, och det andra; kockar arbetar, jag är en alkemist som tillreder mitt livsexlir.

Tisdag á la Modesty

Till Dig

Länge har du brottats i tystnaden, nu har du börjat boxas i mörkret och slå under ifrån. Jag har visat dig tekniker som Buddhas öppna händer och skugglösa sparkar, din kung-fu och chi är tom.

Du rör om i grytor utan lock, hur kommer det sig...

Fortsätter du leva varje dag för att du känner att du måste, eller fortsätter du leva varje dag för att du är för rädd för att dö?

Tankens farkost

Det sägs att universum expanderar, att galaxernas avstånd växer. Tänk att få vara en intergalaktisk utforskare, att segla det oerhörda, det ofantliga tomrummet av rymd. Som en liftares trygghet vilande i sin omgivning, skulle utforskare bli äventyrare som fördes framåt i rymdens tysta stillsamma ocean helt med endast dragningskraft från ställen vi aldrig visste existerade.

Här ute i rymden är det Kosmiskspontanitet och förändring som råder, allt som verkar förutbestämt och ser ut att vara stilla; det sker utan strävan och längtan, allt är i ständig rörelse.

Endast ett stort hav av energi finns här; ingen högre eller lägre, inget bättre eller sämre.

Det finns inte en bråkdels marginal som skiljer något åt, inte ett urverk som visar tiden eller en nyckel som passar i ett lås.

Koncepten är försvunna; urval, begär och dyrkan har ej heller synts till. Det verkar som även symbios saknar betydelse nu, ord här är kunskap, visdom i vakuum är sanning.


Våra eftersträvsamma egenskaper; så som dygd, moral, välmående, välfärd och fred. Finner likt här ingen ledig plats eller något utrymme tillgängligt; trots att rymdens tomrum blir allt organiskt vanligare.

Universum håller på fyllas med tomhet , för att kunna tömmas; tömd så kan den bara fyllas igen.

Låt oss göra detsamma, tömma oss på fördomar och glömma allt vi vet. Då blir vi också tömda, för att kunna fyllas.