Vem är jag?
Mitt namn som kan namnges, är inte mitt ursprungliga namn. Det namn som är namngett, är inte det eviga namnet. Jag är den urminnes lilla fisken, jag omfamnas av havet; stillhetens moder. Jag liknas svallvågor i ständig rörelse; utan riktning, utan hem.
Jag lever mitt liv som jag alltid gjort, som om jag tillagade mig själv; måttfullt och försiktigt.
Jag uppskattar det lukt och smaklösa, det till synes osynliga. Jag håller mig i dunklet, lyssnar i tystnaden; hör lögnen, ändå vet jag sanningen.
Det är här jag förblir, det är här jag stannar upp och blir mitt egna damm; jag är den jag alltid varit, jag är jordens stoff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar