Blickar fästs vid orkanens ödelägelse, hur kommer det sig människan negligerar dess stillsamma mitt?
Förödelsen kring en splittrad familj på grund av en otrohet lyfts fram, kärleken bakom eller dess förhållanden innan skjuts undan.
Enstaka handlingar dömer ut individer, dess förmåga att beröra läggs åt sidan.
Det är av vikt för den lärde att andra fattar godtycke, att bli utmärkt gör illusionen fullbordad. Den vise fäster vikt i de lilla, och vet att storverk likväl som underverk börjar där, resan börjar med det första steget..
Det är där vi befinner oss nu, på resande; i akt att bygga livsarvet, i stånd att förbereda överlämnadet.
Önska lycka till och skapa misslyckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar