Skylten

Då stod jag här, vid ruinens brant. Upptäcker att här tog det inte slut, här började fortsättningen vidare. Endast tidvattnet kan skölja bort gårdagen, nymånen skapa framtiden; det är ur askan vi ska bygga en ny tidsepok.

Eclips

Alltid denna strävan, ett staket och ett grönt gräs på andra sidan. Skillnaderna är mindre än vi tror, oftast saknas det helt.

Hur kan ett komma ur annat, det finns en solig sida och en skuggig sida av en kulle. Blunda, se. Lyssna, hör. Trädet utanför vinkar med vindens kraft till dig, är en del av dig; ditt riktiga jag, det jag som fortsätter i en evighet.

Vänd dig mot stjärnorna, det är där vi har vårat ursprung; från möjlighet till verklighet!

Strofen

Den första dimensonen visar oss, utan konturer, utan linjer. Den andra dimensionen vaggar konturerna och linjerna; riktning utan höjd. Den tredje dimensonen fångar oss i en mental låda, inkonsekvens. Den fjärde dimensonen är den vi inte ser, fast ändå finns där.

Påminner det dig om något?

Ja, nästan allt!

.

Jag tänker ofta på hur våran jord skulle vara utan länder, hur vårt universum skulle andas utan namngivna platser.

Hur stor skillnad är det egentligen mellan stor och liten, några ljusår bort är vår vackra planet endast en blek ljusblå (.); på den vilar vår hela existens...

En mindre storhet

Vilken tur VI har som får leva i denna tid, en era fylld med liv och rörelse. Ändå väntar en ännu mer glamorös solnedgång, en solnedgång som följs av en soluppgång; en soluppgång för en ny galax. En ny dag fylld av 10.000 nya solar, ett spektrum; poesi för verkligheten!