Strofen

Den första dimensonen visar oss, utan konturer, utan linjer. Den andra dimensionen vaggar konturerna och linjerna; riktning utan höjd. Den tredje dimensonen fångar oss i en mental låda, inkonsekvens. Den fjärde dimensonen är den vi inte ser, fast ändå finns där.

Påminner det dig om något?

Ja, nästan allt!

.

Jag tänker ofta på hur våran jord skulle vara utan länder, hur vårt universum skulle andas utan namngivna platser.

Hur stor skillnad är det egentligen mellan stor och liten, några ljusår bort är vår vackra planet endast en blek ljusblå (.); på den vilar vår hela existens...

En mindre storhet

Vilken tur VI har som får leva i denna tid, en era fylld med liv och rörelse. Ändå väntar en ännu mer glamorös solnedgång, en solnedgång som följs av en soluppgång; en soluppgång för en ny galax. En ny dag fylld av 10.000 nya solar, ett spektrum; poesi för verkligheten!

BlåSten

Modern gråter öppet, hon vet att sina egna barn leder sig själva mot sin egen död. Själv har hon himmlen som omfamnar henne, vi söker tröst i stjärnorna.

Det sägs att ondskan visar sig i månljusets sken, att godhet kommer från offrande; det vi tror för oss närmare tar oss längre ifrån.

Träd försiktigt genom glädjens dörr...

Resonans

För mig är två saker viktiga, två saker värda att bevara och förändra.

Det ena är utan färg och ödmjukt, tar plats där ingen vill vara; känns igen på dess smaklöshet och syns genom att inte synas.

Det andra är rakt och böjbart, har sin bestämda plats; känns igen genom dess värme och omfamnande hjärta