Hon verkar utan inverkan, hon lever i symbios; självständigt i gemenskap. Hon har sitt ursprung i begynelsen; begynelsens begynelse. Hon tas för evig, ses som självklar, behandlas likt förkastad.
Hennes godhet delas av de goda, lika väl som den delas av de icke goda; det är så VI ser hennes storhet..
Hennes närade barm föder och fostrar de behövande, lika väl som den föder och fostrar de icke behövande; det är så VI ser hennes styrka...
Hon tar de svagas plats, ställer sig vid de starkas sida; det är så VI ser hennes fördomsfrihet...
VI känner hennes puls; ser hennes rörelse. VI vet vart hon finns, MEN besöker henne aldrig.
Vem hon är?
Namnge de namnlösa och tomheten blir fylld; VI kan för tillfället kalla henne den närande Modern!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar