Det sägs att ensam inte kan förändra världen, endast sig själv. För att förändra världen måste varenda individ förändra sig själv, var och en individuellt.
Hur kommer det sig VI inte tycker världen duger som den är?
Om var och en vet att förändring börjar hos sig själv, är inte det en självisk handling?
Flera själviska individer, leder inte det till ett fler fragmenterat självflerhet?
2 kommentarer:
jag trodde att man bara kan förändra sig själv och inte andra. Dessutom tror jag att världen alltid är föränderlig, den förändras oavsett vad vi tycker om den. Ibland upplever vi att den förändras positivt, ibland negativt och det beror mer på hur vi ser på händelsen än vad förändringen är.
Med andra ord det handlar om hur jag förhåller mig till det än hur förhållandet till världen blir
Det största som det minsta är i ständig förändring. Positivitet och negativitet är dem båda moderna uppfinningar och abstrakta uttryck. Det är nog dags att strycka jaget, visst finns jag; dock endst som en samhörighet med annan och ej separet från någon eller något.
Förhållandet till världen lika så, ett abrtrakt uttryck som får oss endast mer separerade än tidigare.
Tack för reflektionen...
Skicka en kommentar