torsdag 30 oktober 2008

I kylans värmande stillhet

VI är på väg, VI tar oss vidare, VI tar oss framåt...

Plötsliga bakslag, självklara prövningar; de som borde vara begynelsen väljer fortfarande, alltid naivt utvalda situationerna bestämmda i beaktning av feghetens rädsla över att en dag träffa sig själv.

Jag föddes naken, skapad av kärlek. Jag framskrider utan att fortskrida, jag handlar med kärlek. Jag inverkar motverkningslöst, jag lever av kärlek. Min renhet manifesteras i avsaknad av egot, min renhet tar avstånd från feghetens vansinne, den ser dess framfart och förgörelsen.

Uppmärksamat och noteratm, kort huset faller av en vindpust, domino brikorna faller kring den utpekade; vilken fortsätter bygga på de rasade murarna; oundvikligt, människan födds utan ego, vilken de även dör utan.

Delade meningar om förändring?

Bli en del av den, gör den till din förändring.

Den eviga Moderna finns alltid där för mig; hon ger mig frihet, hon välkommnar mig alltid i gästfrihetens självklarhet...