Deras rädsla och feghet, trycker mig in i egen rädsla och feghet; trots insikt och kunskap kryper jag och sätter ett värde på mig själv.
Förgiftade själar gör desperata försök att anstå som framstående individer; lyckade tar dem längre ifrån, lyckade närmar de sig misslyckande..
Av vilken anledning vill jag vara som dem?
Förvirrad, osäker; jag släpper tanken, jag förlorar mig själv.
(Tanklöshetens tomhet skapar ett kraftfullt vacum, det är dags att återvända, återgå till begynelsen; kärlekens existens...)
Jag lever i en tanke, en verklighet; för en stund, en fragmental bit av en stund i stillhet utan rörelse.
Skarpsynt, säker; det anstår inte mig att vara mindre än jag är.
Utan värde, kalla mig värdelös...
Höjt över alla värden, kalla mig ovärderlig...
Sätt ett värde där imellan och Ni jämför Er med andra; DU kan vara som dem.
