Livet; utan början, utan slut. Det jag blickar framför mig, det jag ser. Mitt riktiga jag, det jaget som fortsätter utav sig själv.
Min personlig, en förvirrad illusion över induviduallitet. Vi är alla, allt; sammanlänkat, en kedja utan svagaste länken. Allt hör samman, allt verkar av inverkan.
Det här är viktigt!
Vi måste släppa taget om oss själva, svälta ut egot. Inte genom något av vad vi kallar; underkastande , frörståelse eller för den delen accepterande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar