Karma, handlande. Varken orsak eller verkan, endast enkelt handlande.
Ni skulle bli förvånande hur många händelser som är, som inte är. Utbytta hjältar mot spöken, långdragna illusioner.
För att bli förlåten måste jag förlåta; förlåt!
Känslan av separation, skulden av åtskildhet. Delaktighet, frånstötande. Insida ingen utsida... Jag utan VI!
En varadag för mig, en vardag för alla.
Inget av det är den högsta religionen, inget av det är sant. Det finns ingen separation, allt är i relation. Det finns inget som åtskildhet, bara samhörighet. Ingen delaktiget, endast helhet.
Ingen insida utan utsida, dualismens illusion; hur långt är ett snöre? Är trädet högt eller lågt? Vad skiljer röst ifrån klinga?
Jag sitter redan ner, i väntan på att lerpölen skall klarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar