Tillhörande separation

Livet; utan början, utan slut. Det jag blickar framför mig, det jag ser. Mitt riktiga jag, det jaget som fortsätter utav sig själv.

Min personlig, en förvirrad illusion över induviduallitet. Vi är alla, allt; sammanlänkat, en kedja utan svagaste länken. Allt hör samman, allt verkar av inverkan.

Det här är viktigt!

Vi måste släppa taget om oss själva, svälta ut egot. Inte genom något av vad vi kallar; underkastande , frörståelse eller för den delen accepterande.

Inget

Blunda, lyssna hur gong gongens ljud kommer från ingenting. Hur gong gongens ljud faderar ut till ingenting, minnen.

Öppna ögongen, se hur verkligheten kommer från ingenstans. Hur verkligheten faderar ut till ingenting, minnen.

Knytnäve, öppen hand. Allt finns i ingenting, allt kommer från ingenstans.

Icke vara är större än att vara!

Vandrande

Söker mig genom livet likt vågor på ett öppet hav; utan riktning, utan hem. Hur kan döden vara skrämande? Den tar oss från allt till ingenting, tomhet. Ingen rädsla, ingen lycka; frid.

Den kanske ter sig ensam och kall, vart finns värmen och gemenskapen idag?

Insikten ger oss en försmak, vad kan finnas bortom tomheten. Jag är tacksam över vad jag lärt mig, jag är ett steg närmare att släppa taget om mig själv!

Skylten

Då stod jag här, vid ruinens brant. Upptäcker att här tog det inte slut, här började fortsättningen vidare. Endast tidvattnet kan skölja bort gårdagen, nymånen skapa framtiden; det är ur askan vi ska bygga en ny tidsepok.

Eclips

Alltid denna strävan, ett staket och ett grönt gräs på andra sidan. Skillnaderna är mindre än vi tror, oftast saknas det helt.

Hur kan ett komma ur annat, det finns en solig sida och en skuggig sida av en kulle. Blunda, se. Lyssna, hör. Trädet utanför vinkar med vindens kraft till dig, är en del av dig; ditt riktiga jag, det jag som fortsätter i en evighet.

Vänd dig mot stjärnorna, det är där vi har vårat ursprung; från möjlighet till verklighet!